Skogsnäringen inget för kortsiktiga ägare

Långsiktighet och äkthet är bärande teman när Svensk Kooperation möter Mellanskogs stridbara ordförande Karin Perers. Hennes brokiga bakgrund och starka tro på skogens betydelse kommer väl till pass i en ekonomisk förening där ingen medlem är den andra lik.

En kulla i hemsydd klänning med vidd i kjolen och mönsterstickad långkofta stiger av tåget från Avesta på Stockholms Central. Mellanskogs ordförande passar varken in i standardmodellen av skogsägare, lobbyist eller styrelseproffs, men det är just precis det hon är – och lite till.

Karin Perers blev överraskad när hon för tio år sedan blev tillfrågad om hon ville vara med i styrelsen för Mellanskog. För två år sedan utsågs hon till ordförande.

– Jag bär inte orange skyddskläder och keps, jag använder sällan förkortningar för jag vill begripa själv och jag vill att andra ska begripa. Men om fyra av tio skogsägare är kvinnor och fyra av tio bor någon annanstans än på skogsegendomen, då är det kanske bra att deras ordförande ser ut som jag.

Kan landsbygden

Perers är ingen dununge, varken i det politiska livet eller näringslivet. Hon har en gedigen bakgrund inom Landsbygdsrörelsen och har varit den första kvinnan på flera poster, bland annat som ordförande i Förbundet Vi Unga och för Kyrkomötet åren 2013–2017. Hon har jobbat på regeringskansliet, där hon var talskrivare åt dåvarande miljöministern Olof Johansson. Efter 15 år i Stockholm återvände hon till hembygden.

Idag tar Mellanskog mer än halva hennes tid, den andra halvan ägnar hon åt Svenska kyrkan, kommunfullmäktige i Avesta och kultursatsningen Avesta Art, en storsatsning på samtida nordisk och internationell konst i det gamla järnbruket. Hon skriver regelbundet och läser mycket skönlitteratur, gärna där skogen spelar en roll.

– Jag läser mycket Karlfeldt och Albert Viksten. Kerstin Ekman är också en favorit och Engelsforstrilogin som utspelar sig i en bruksmiljö i Bergslagen.

Näring till näring

Engagemang i konsten och litteraturen vidgar perspektivet på skogsnäringen, menar hon.

– Jag försöker ta vara på att jag har erfarenhet från andra världar. Ibland när jag är ute och träffar medlemmar läser jag Karlfeldt eller Viksten för dem, då blir de häpna men också glada. Hör bara, en smaragdgrön matta av björnmossa, eller bärarlavens fina sporer.

En ekonomisk förening som Mellanskog ska vara till gagn för det enskilda skogsföretaget men den ska också ge något för själen, anser hon.

– Vi ska även ge sådant som gör dig rikare som skogsägare, kunnigare om skogens hållbarhet och motiverad att driva varsamt skogsbruk med tillväxt, kanske i ett nätverk med andra som är från andra världar men delar skogägandet med dig. Det här håller vi på med och det behöver vi utveckla, inte minst i storstäderna – vi har flera tusen skogsägare i Stockholms innerstad!

Idén som förenar

Mellanskog har 32 000 medlemmar varav bara några få procent själva är verksamma i skogen, de allra flesta har andra yrken. Det man har gemensamt är det långsiktiga perspektivet. Eftersom omloppstiden på skogen är mellan 100 och 110 år är näringen inget för kortsiktiga ägare, menar hon.

– Skogsägaren kan verkligen komma ifrån vilket sammanhang som helst, säger Karin Perers och ger exempel: En äldre man som arbetat i skogen sedan tonåren och varit med om skiftet från motorsåg till datorburna avancerade maskiner, likaväl som en bibliotekarie i Stockholm eller en småföretagare i en helt annan bransch.

– Det är väldigt roligt för Mellanskog med alla dessa människor, och verkligen en utmaning och möjlighet för den ekonomiska föreningen att skapa tjänster som svarar mot deras olika behov, säger Karin Perers.

Den svåra frågan varför?

Den brokiga medlemsbasen påverkar hur skogsägarföreningen ska arbeta för att vara en kooperation som berör alla medlemmar, menar hon. Kärnfrågor för Mellanskog är varför man är skogsägare och varför engagemang i form av en ekonomisk förening. Äktheten i en näring som skogen passar bra ihop med det gemensamma ägandet av föreningen, anser hon.

– Det finns något väldigt äkta också i den kooperativa företagsformen. På ett kooperativt dagis innebär det att ditt barn inte kommer bort i en stor koncern. I skogens fall att ingen aktieägare gör vinning – du är ägare och den som levererar men också den som förädlar resultatet. Du följer råvaran från plantan till återinvestering, både din egen och den gemensamma.

Eftersom medlemmarnas vardagssituation ser så olika ut skiljer sig deras behov åt. Det handlar inte bara om traditionella tjänster som röjning och slutavverkning utan också om juridisk och ekonomisk rådgivning.

– Om du till exempel får en stor vinst av en avverkning så måste du kunna återinvestera den och inför generationsskiften är det bra att förbereda sig i god tid.

Västmanland 2014

Ordförandeskapet i Mellanskog har inte varit någon söndagspromenad. Att företräda skogsägarna efter branden i Västmanland 2014 – den största i Sverige sedan medeltiden – har krävt sin kvinna. Perers stack tidigt ut hakan och pushade för att brandveden skulle användas som biobränsle i stället för sopor.

– Regeringen gick in för att vi skulle kunna göra terminaler för biobränsle i det branddrabbade området, men det räcker inte. Vi måste tänka större och planera framåt och hitta en modell i Europa där sopor inte blir en handelsvara. En del kommuner har låst fast sig i anläggningar där man får betalt för att ta emot sopor, säger hon och beskriver sedan målande hur råttorna och stanken breder ut sig kring den sopförbränningsanläggning som hon har på närmast håll.

Mellanskog har två tydliga ekonomiska mål. Det ena är skogsgårdens långsiktiga lönsamhet. Det andra är att kunna återställa insatskapitalets värde i föreningen.

– Det är ett tufft mål, säger hon och ler åt utmaningen.

Håller på hållbart

I miljödebatten har Perers fått mothugg för att hon håller så hårt på att skogen måste få brukas, men hon hävdar att det ska ske på ett hållbart sätt.

– Vi har så mycket skog att den räcker till både naturvård, kulturvård och produktion. Jag predikar hur viktiga skogens produkter är för omställningen till ett biologiskt hållbart samhälle. Det gäller inte minst timmer som kan ersätta betong när man bygger framtidens klimatsmarta flerfamiljshus och offentliga miljöer.

Mellanskog äger 49,5 procent av sågverkskoncernen Setra där Sveaskog är hälftenägare. Genom Mellanskogs intresse i Setra är skogsägarna även delaktiga i förädling och produktutveckling av skogsråvaran. En femtedel av Setras export går till Nordafrika.

– När fler människor får bättre vardagsvillkor kan de bygga bättre hus, och när kvinnor och barnfamiljer får det lite bättre, kan man använda hygienprodukter, som hygieniska livsmedelsförpackningar och sanitetsartiklar som tillverkas av pappersmassa, säger Karin Perers.

High trä-tech

I framtiden kan träfiber inte bara ersätta bomull och plastmaterial i kläder, utan även användas i medicinska implantat och proteser, visar svensk forskning.

– Det finns en fantastisk potential i massaveden som vi bara har börjat se, vi måste bara skapa goda förutsättningar för innovation så att företag vågar sig på att utveckla nya produkter.

Senare i höst far hon till Kina med landsbygdsministern, andra representanter för den svenska skogsägarrörelsen och trävaruföretag, för att delta i ett träbyggnadsseminarium. Det går inte att ta miste på att Karin Perers stolthet över den näring som hon har sina rötter och sitt uppdrag inom.

– Med ett värde på omkring 125 miljarder kronor är skogen vår största exportnäring. Verkstadsindustrin är inte i närheten, inte heller stålindustrin. Besöksnäringen är stor men den har inte samma nettoeffekt på svensk ekonomi eftersom vi också reser ut så mycket, säger hon.

Släktgård med perspektiv

Mellan styrelsemöten, medlemsmöten, PR- och bildningsresor landar Karin Perers hemma i Mörtarbo, på gården där hennes mamma och mormor och mormors mor föddes.

– Det är en gammal bondgård i nordöstra Bergslagen, där skogen alltid har varit bärande. De var starka kvinnor som har klarat gården i svåra tider och det ska jag och min syster också göra, säger hon med ett karskt leende.

– Den äldsta skogskartan vi har är från 1749 och jag brukar tänka på att skogsbruket ska vara hållbart lika långt framåt i tiden och då är det år 2281!

– Skogen är en nyckelresurs, både för människors välbefinnande och för omställningen till ett hållbart samhälle utan fossila bränslen. I Sverige växer det mer skog än vi avverkar och under tiden är den en fantastisk tillgång för alla.