Vi-känslan är en framgångsfaktor

Marita Wolf, ordförande för medlemsorganisationen Växa Sverige, vet att drömmar har förmåga att lyfta människor över tillfälliga hinder.

En doer med stora visioner. Som ordförande i Sveriges största husdjursförening satsar Marita Wolf på att stärka demokratin i sin medlemsorganisation och att utveckla samarbetet med LRF.

Landskapet runt sjön Striern i Kinda, Östergötland, är böljande och ännu grönt. Trakten har skildrats av författare och konstnärer för sin skönhet. Marita Wolf, ordförande i Växa Sverige, känner stolthet över att vara lantbrukare just här.

Efter 40 år kan hon sitt yrke, men tycker ändå att det alltid finns något hon kan göra bättre nästa dag. Hon en stark tro på kooperativet som ägarform och den svenska mjölkbonden har en särskild plats i hennes hjärta.

– Jag skulle göra samma livsval igen, att bli bonde. När jag går i Stockholms tunnelbana och ser folk i jodhpurs eller gummistövlar, då ser jag andras längtan efter något som är min vardag, säger hon och ler.

Satsar framåt

Marita Wolf driver Hägerstad Löneboställe i Rimforsa, tillsammans med sin man Hans och sonen Martin, ett av fyra barn. Hon är andra generationens jordbrukare i Östergötland och hennes svärfar var lantarbetare i just Rimforsa.

Trots bistra tider för mjölkbönderna i Sverige valde de nyligen att bygga ett nytt robotstall till de lösgående 160 korna.

– Vi satsade för vi ser utvecklingsmöjligheter om vi bara kan få rätt politiskt klimat för svenska bönder, säger hon.

När Marita Wolf drog ut halvårsresultatet skiljde det nära en miljon mot året innan. Det är faktum men inget skäl att ge upp, menar hon. Trots prispressen på mjölk ser hon en framtid för gården.

Snabbt prisfall

– Det som oroar mig är hela lantbrukskollektivet. Prisfallet på mjölken är 30 procent på bara sju-åtta månader. Det innebär ett inkomstbortfall på 10 000 kronor per ko. Mjölkbönder i Sverige har i medeltal 80 kor, det blir en förlust på 800 000 kronor.

– Mjölkproduktionen är motorn i svenskt lantbruk och priset gör att jag ser pessimistiskt på det just nu. Vi är råvaruproducenter längst ut i kedjan. Den som producerar billigast vinner och det kan vara var som helst i världen. Vi är inte undantagna marknadskrafterna på något vis, säger Marita Wolf.

Sedan 2013 är hon ordförande i Växa Sverige, landets största husdjursförening med 237 000 mjölkkor. Det är ett rådgivnings- och serviceföretag som ägs av 8 000 lantbrukare. Med 36 driftsplatser och 500 anställda omsätter företaget 420 miljoner.

Moderna kooperativa vi-känslan

Växa Sverige bildades 2011 när fem husdjursföreningar gick samman. Man täcker i stort sett hela landet förutom de som är medlemmar i Skånesemin och Rådgivarna Sjuhärad. Verksamheten omfattar allt ifrån kokontroll/KAP, semin och fältservice, rådgivning/djurhälsa och avel till växtodling, byggtjänster och avbytarservice.

– Vi har tagit beslut om en strategi 2020 för Växa Sverige. Vi ska bygga ett piggt team och alla förtroendevalda ska vara delaktiga. Kommunikation och dialog är grunden i det vi kallar den moderna kooperativa vi-känslan.

– För Växa Sverige som är ett ganska nyfusionerat företag i en bransch under strukturomvandling, är det särskilt viktigt att jobba med det lokala så att alla verkligen känner sig delaktiga.

Den som vågar vinner

I linje med det beslutet kunde alla medlemmar nominera ledamöter till det senaste fullmäktigevalet. Resultatet blev att en stor andel unga valdes in i fullmäktige och andelen kvinnor ökade markant. Några tidigare ledamöter blev kvar men flertalet är nya i gruppen på 40 personer.

– Att vi vågade släppa loss en webb-omröstning bland våra medlemmar har väckt intresse inom andra kooperativa organisationer. Utfallet känns riktigt bra, ibland måste man våga kasta sig ut i nya saker, säger Marita Wolf med ett leende.

Hon framhåller medlemsansvariga Liselott Jungergårds insats när det gäller att få rutiner på plats för att modernisera organisationen.

– Hon brinner för de här frågorna och kan läsa av medlemmar och deras behov. Hon har också tankar om hur vi ska involvera medlemmarna ännu mer.

Kooperatör i grunden

Den moderna kooperativa vi-känslan är inget mål i sig utan ett sätt att nå målen. Det viktiga är att de anställda ser kooperativet som en framgångsfaktor för att nå målen. Det ska genomsyra allt vi gör, det gäller både förtroendevalda och tjänstemän.

När Marita Wolf gick agronomutbildningen på Ultuna ingick en kurs om lantbrukskooperationen, men idéerna var inte nya för henne.

– Jag är kooperatör i grunden och har med mig hemifrån att man måste gå samman för att överleva och utvecklas. Människor blir starka tillsammans i en demokratisk organisation. De svenska bönderna har 100 år av kooperation i ryggen, både i producent- och konsumentledet, säger hon stolt och tar ett exempel ur Mejericentralens jubileumsskrift från 1955.

– I början av 1900-talet räckte inte Mälarböndernas mjölk till för att täcka stockholmarnas behov av 600 000 liter mjölk varje dag så man fick importera från Östergötland, Västergötland och Skåne.

Glömda idéer

– Men bönderna blev utspelade när de kom till Stockholm och fick dåligt betalt för sin mjölk. Då gick de samman och bildade Mejericentralen. Det var så den kooperationen växte fram i Mellansverige.
När välståndet växte på 60- och 70-talen glömdes mycket av de kooperativa idéerna bort, påpekar hon.

– Då kom vi till dukat bord, vi hade glömt alla ideella insatser som byggde det här landet och varför kooperativen bildades. Vi slarvade bort så mycket, till exempel slakten som inte längre är kooperativ, vilket är ledsamt.

Dold uppsida

Växa Sverige är ett litet företag om man ser till omsättningen men liksom LRF har vi en styrka i ett medlemsnära perspektiv. Vi behöver LRF:s stöd för att utvecklas starkare i de kooperativa idéerna, anser Marita Wolf.

– Lantbrukarna som producerar maten till folket måste få en starkare röst, och den rösten är LRF och dess branscher, som LRF Mjölk. För att vi ska kunna flytta fram våra positioner måste vi utveckla den organisationen tillsammans. Där vill vi gärna vara med och samspela.

– Styrkan i att tillhöra en stark organisation är att det ger möjligheter att vara en världsspelare. När man till exempel kritiserar Arla för samgåendet med danskarna år 2000 ser man inte uppsidan på fusionen. Någon gång ska man kunna kamma hem pengarna.

Ett exempel på en gemensam fråga för hela branschen är tillgång på kapital.

– Det gäller från gårdsnivå ända upp till industrin och folkrörelserna. Landsbygdsministern ställer upp med en marginell summa pengar till rådgivning och då vill han att vi ska medfinansiera, men det är inte så enkelt idag när lönsamheten krymper och vi står där med kostnadsbesparingar.

– För oss lantbrukare är det fem över tolv men det behöver inte vara för sent.

Lyfter i motvind

Marita Wolf är ändå övertygad om att det alltid kommer att finnas en framtid i jord- och skogsbruket, men vem som äger det är en öppen fråga. Skogen och gårdarna kan inte flyttas. Det kan däremot kapitalet.

– Det är inte svårt att köpa mark från bönder som hamnat i beroendeställning, säger hon.
Det är nog ingen slump att Marita Wolf fått en ledande roll i svensk lantbrukskooperation i dessa tider. Hon bli sporrad av svårigheter och har starkt påbrå när det kommer till att satsa hårt i tider av motgång.

– Jag är färgad av min uppväxt. Min mamma kom till Sverige 1957 för att hälsa på vänner som startat biodynamiskt jordbruk på Ekerö. Det var dåliga tider i Europa efter kriget och hon fick plats på en gård i Östergötland hos en svensk riksdagskvinna som tog emot ungdomar från Tyskland.

Starka drömmar

Här träffade hon mannen som skulle bli Maritas pappa. Tillsammans köpte de en mjölkgård i skogen utanför Åtvidaberg, tre mil från Rimforsa. Det var på 60-talet när det var dåliga tider för lantbruket.

– Mina föräldrar drömde om att skapa ett levande lantbruk, och de gjorde det utan att ha några pengar. En ko blev 17–18 efter tio år. De gick mot strömmen. Många tycket att det var ett dödsdömt projekt, men de lyckades samtidigt som stora delar av mjölkproduktionen lades ner.

– Det har gett mig drivet. Med mycket arbete och mycket vilja kan man nå sitt mål. Vi har ju själva skapat och utvecklat vår tredje gård nu. Vi var arrendatorer i omgångar, den senaste hos Linköpings stift i fem år, innan vi fick köpa. Nu har vi varit här i tjugo år.

Tyska attityder annorlunda

Marita Wolf har kontakt med den tyska bondekooperationen där man också känner sig utsatt, men det är på en annan nivå, menar hon.

– En bonde i Rheinland-Pfalz har samma mjölkpris men lever i en annan värld, med ett annat pris på drivmedel, maskiner och foder, och har en helt annan marknad för sina livdjur. De har ett arbetseffektivt jordbruk, men nettospridningen är troligen lika stor som här.

– I Tyskland har man en annan attityd till matproducenterna. Konsumenterna ser fortfarande värdet av lantbruket. Jag tror att det har att göra med minnet av nöden efter kriget. Folk vet vad som växer på åkrarna. Vem bryr sig om det i Linköping? Vi importerar istället.

– Som väl är ser vi början till en attitydförändring i Sverige och den vill vi i Växa Sverige gärna bidra till.

I ett ännu längre framtidsperspektiv finns ett scenario med både uppgång och fall, och uppgång igen, menar hon.

– Ibland tänker jag att vi håller inte bara på att sälja ut mjölkproduktionen, utan hela jordbruket i Sverige. Men det hindrar inte att det kommer en ny blomstringstid på längre sikt. Vi har ett hundraårsperspektiv av kooperation nu. Marken finns ju kvar, och någon har kapitalet och idéerna i framtiden. Därför har också kooperationen alltid en framtid.