Det är stort att vara liten

– Gävleborna tycker att två saker är viktiga. Det är Brynäs och Gefleortens mejeri, säger Magnus Lindberg med ett belåtet leende.

Gefleortens Mejeriförening går på knock med sin extremt lokala profil. Både kunder och ägare känner sig delaktiga. Efter många års kringflackande inom svensk lantbrukskooperation har VD Magnus Lindberg äntligen hittat hem. Nu är han närmare den riktiga marknaden.

Han är VD för Gefleortens Mejeriförening och gör gärna ett nummer av att de är bland de minsta mejeriföretagen i landet: »Det är stort att vara liten!« Företaget lever på den lokala marknaden och satsar hårt på service och närhet. Det där sista gäller inte bara kunderna utan även ägarna.

– Vår ägarenkät visar att man gillar ekonomisk förening, man känner närhet till styrelsen och besluten och kan påverka. Vi har bara två kretsar och hela styrelsen kan vara med på bägge kretsmöten och alla kan få träffa styrelsen och diskutera med oss. Det bygger en väldig stolthet och känsla av samhörighet.

Ny generation tar över

År 2014–2015 skrev Gefleortens mejeri historia – antalet medlemmar minskar inte längre! När medlemsföretaget var som störst år 1952 hade man över 5 000 medlemmar och nu är antalet 84.

– Min känsla är att det är flera ungdomar som håller på att ta över. Det är ganska mycket yngre eller så är det jag själv som håller på att bli gammal.

Gefleortens mejeri har infört något som man kallar för utvecklingsgrupper, en av dem med bara ungdomar. De har också en möjlighet att utse en egen representant till fullmäktige för att stärka delaktighet och inflytande.

– Under min tid som VD i Växa Sverige var jag på väldigt många möten med bönder runt om i landet och de blev bara färre. Här kommer i stort sett alla medlemmar på mötena, och det är ju väldigt häftigt att alla är delaktiga.

Lugnare på Gefleorten

Växa Sverige bildades 2011 genom en sammanslagning av fem olika föreningar. Magnus Lindberg som arbetat i en av föreningarna till och från sedan 1998 var med och organiserade den nya verksamheten. När han tackade ja till VD-jobbet på Gefleortens mejeri var det slutet på ett kringflackande liv.

– Vi fanns på 36 ställen och hade egentligen inget kontor. Jag kunde husdjursverksamheten och avel och det var läge att testa något nytt, som till exempel marknadsfrågor och mejeri. Här har jag tagit några steg närmare »den riktiga« marknaden.

Han trivs väldigt bra på Gefleorten, även om mejeribranschen är inne i en tuff period. Nu har han bara 3,5 mil mellan jobbet och hemmet på Kungsgården. Det har alltid funnits där som bas men först nu fungerar den lilla lantbruksfastigheten som permanentbostad för paret Lindberg och ett antal halvblodshästar med stamtavla.

– Nu ska vi sälja en tvåårig valack med hoppstam nu och ett treårigt sto som är dressyrhäst, säger han förväntansfullt.

Alla hästar hemma?

Återstår att se om försäljningen gör att avelsverksamheten går med plus i år, och om Lindbergs hästar stannar i länet eller går på export.

Magnus Lindberg är utbildad agronomekonom och har hela tiden siktat på en yrkesverksamhet inom lantbruket. Intresset för kooperationen började av en slump.

– I Bollnäs, på Dala-Gävle husdjur, kom jag väldigt nära medlemsföretagen och lantbrukarna. Jag gillade att arbeta med de oerhört kompetenta lantbrukarna som formar de här företagen.

– En bred förankring bygger ett starkt företag – det är en erfarenhet och en övertygelse som jag drivs av. Det kan ta lite tid och vara lite trögt, men om du har en hel medlemskår och en förtroendemannaorganisation som går åt samma håll – då finns det inget som kan stoppa dig. Och om man är oense tvingar det fram ett resonemang för att nå enighet.

Obrutet engagemang

Det lilla, lokala medlemsföretaget har många fördelar när det gäller ägarengagemang, menar han. Gefleortens mejeri säljer allt på lokal marknad utom Bollnäsfilen, den har blivit en lönsam »exportvara«, ett välkänt varumärke i hela landet. Det är ett gammalt recept från mejeriet i Bollnäs, en fil med lite kraftigare och syrligare smak.

– För oss gäller det att jobba med det lokala och en enorm service. Vi har ganska nära till våra butiker, man kan beställa på vanligt sätt eller göra extrabeställningar, man kan komma hit och hämta eller vi kan ta en bil och köra ut.

Det lilla medlemsföretaget med den starka lokala förankringen är ett svar på den allt starkare konkurrensen på världsmarknad. Samtidigt har nischade produkter blivit intressanta även för större företag i branschen.

– Då påverkas vi indirekt eftersom de som tidigare sålt på världsmarknaden försöker hitta andra kanaler nu.

Nischen är framtiden

Gefleortens mejeri håller stånd när det gäller marknadsandelar, men att konsumtionen av dryckesmjölk minskar är ett bekymmer, nu med 5–6 procent per år jämfört med 2–3 procent för bara några år sedan. Om konsumtionen av dryckesmjölk minskar och invägningen samtidigt ökar behöver man hitta en avsättning.

– Som mejeristrukturen ser ut nu finns det en möjlighet för oss mindre att nischa oss genom att vara unika. Eftersom vi är ett litet företag kan vi genomföra de förändringar som krävs ganska lätt.
En sådan förändring genomförde man vid årsskiftet när man slutade med soja i kraftfodret till mjölkkor.

– Det för med sig mycket bekämpningsmedel och annat negativt för miljön som vi inte vill bidra med. Vi har inte mjölkkor som äter regnskog som det heter i vår marknadsföring. I stället prioriterar vi lokala proteinfoder. Det är vi ensamma om bland de lite större mejerierna.

Stark på hemmaplan

Gefleortens många små kunder kostar en del men det bygger också varumärket. Det syns bland annat i de enkäter som företaget gör med jämna mellanrum.

– Man upplever nog att vi är små hela vägen eftersom det inte sitter några riskkapitalister eller någon enskild ägarfamilj bakom. Man känner att det gynnar de lokala lantbrukarna, det öppna landskapet och miljön.

Att vara en ekonomisk förening med stark lokal förankring ger fördelar, men det innebär inte att man kan ta något för givet, menar han.

– En nackdel med att vara liten och lokal är att vi har svårt att utveckla produkter och marknadsföra dem själva. Då behöver vi jobba med någon annan aktör så att vi kan sälja det på en större marknad. Vi gör det lite grann i dagsläget och kan fortsätta på den vägen.

Okänd företagsform

Magnus Lindberg är övertygad om att medlemsföretagen överlag har en ljus framtid, men kännedomen om företagsformen kan bli bättre tycker han.

– Både Arla och Lantmännen omsätter väldigt mycket pengar men de finns ju sällan med i diskussionen när man pratar om stora företag i Sverige.

– En annan sak som man kan vara lite fundersam över är att många små ekonomiska föreningar som fanns förr har blivit färre och ganska stora idag. Det innebär färre förtroendeposter för våra bönder, mindre möjligheter att vara delaktiga och utveckla kompetensen som företagare. Det är ju svårt att hoppa in i Arlas styrelse på en gång.

Fler ledare behövs

När det gäller bland annat skatteregler tycker han att villkoren för företagsformen ekonomisk förening är ganska likvärdiga aktiebolagen.

– Det kan vara svårare att ta in externa aktörer, men en lösning är att välja den formen i vissa delar av verksamheten. I Växa Sverige hade vi ganska gott om pengar så jag har inte riktigt ställt inför den problematiken.

En ökad kännedom om kooperationen kan också bidra till att säkerställa ledningskompetensen i framtiden, menar han.

– Den behövs ju när det gäller ekonomi, revision och juridik kring kooperativa företag. Utanför lantbrukssfären är det svårare att hitta kompetens på de här områdena och det gäller att det fylls på med unga.